Det är rätt fantastiskt hur vi människor och våra humör och tillstånd kan förändras från ett stadie till det helt motsatta. Jag är ett bra, eller bra och bra, ett tydligt exempel på det.
Bara genom att läsa min blogg och de första inläggen så förstår man i vilken sits jag var i.

Att jag gått igenom en mindre depression, fått mitt hjärta krossat av ingen mindre än han jag trodde var min Batman, att dagligen bli påmind om vad jag inte har, ensamheten, känslan av att inte räcka till, inte vara fin nog, och att befinna sig i ett sånt mörker att man själv börjar tro på att det är där jag hör hemma, att det är så mitt liv ska se ut och därefter fortsätter leva i dessa mönster.

 

Mörkret, där hjärnspökerna mår som bäst, där det inte finns någon flykt, där man ger med sig till att totalt spränga hjärnan och inte hålla tillbaka någonting alls.

Att ligga i sängen på kvällarna var något av de jobbigaste jag kunde göra, för jag visste att det var där som allt jag under dagen försökt hålla undan från att tänka på, vilket jag märkte gjorde mig gladare då jag inte gav det uppmärksamhet, men så fort kvällen kom och tröttheten så var jag förlorad.

 

Men det är tack vare mina underbara kompisar som jag har tagit mig förbi allt detta.

jag är sällan ledsen nu för tiden, utan tvärtom rättare sagt.

Jag känner mig så glad och har inte gråtit på länge, ja och då räknar jag inte med sorgliga filmer eller fysisk smärta och dess tårar som sådan sorg.

Jag ska på besiktning för lägenheten imorgon och får då kanske nycklarna också, och får jag det så ska jag börja flytta in imorn, lite smått eftersom jag är husvakt på två ställen under lovet.. 

 

Men tillbaka till ämnet, jag vet att ni inte läser min blogg men jag vill verkligen att ni ska veta hur mycket jag älskar er och jag är så evigt tacksam till att jag fått lära känna er, ni ger mig glädje och lycka och stöttar mig då jag behöver det som mest, Ni är rent ut sagt bäst! <3