Var ute och powerwalka/joggade med Svea imorse, vilket du säkert läst på facebook, men ändå!

Nu för tiden då jag vaknar på mornarna känner jag inte samma tyngd som jag brukade göra, jag är faktiskt pigg å glad nu för tiden!
Jag vet inte om det har att göra med att jag börjat träna vilket ger mig energi och ork, eller om det är för att jag äntligen slutat gå å älta saker som jag hoppas ska hända men som ändå aldrig händer?
Förut vaknade jag varje morgon med hopp om att jag skulle ha fått ett sms från han, eller ett missat samtal från hans nummer, eller åtminstone en "like" på nån bild på instagram, vilket gjorde mig lite smådeprimerad då jag insåg att det aldrig hände...
Han gav mig ingen uppmärksamhet alls under veckorna, som man kanske borde göra om man verkligen tycker om någon?
Jag förväntade mig saker hela tiden, levde aldrig i nuet och njöt av det jag hade.

Och det har jag största delen dig att tacka för, hade jag inte haft dig då att prata med hade jag nog inte kunnat sitta här å säga att jag kommit förbi dom hindren nu.
Visst, jag har andra också att prata med, men ingen av dom skulle kunna ge ut så mycket som du har gjort, dom lyssnar å säger att allt blir bra, medans du kunde säga vad du tyckte om hela situationen och få mig att förstå vad som egentligen var bra för mig, fick mig att förstå verkligheten och att allt inte är som i sagorna.

Jag var långsynt, förlåta å gå vidare var en stor deal för mig och nåt jag i första hand inte gav med mig av, det var ju trots allt jag som jämnt hade rätt. Eller?
Jag var naiv, och det kan jag ju inte helt sanningsenligt säga att jag har kommit förbi, men jag har blivit bättre.
Jag tänker efter en extra gång innan jag springer igenom taggbusken i jakt efter prinsen som förväntas stå på andra sidan.

Jag har aldrig känt mig så nöjd med mig själv som jag gör just nu.
Håller huvudet högt och ser inte ner på mig själv längre, jag vet att jag inte är perfekt och inte lika smal som de andra flesta, men jag känner mig lika fin för det!
Hahah jag kunde till och med gå på stan i förrgår å känna mig så himla fin för den jag var, jeansen satt perfekt! Speciellt över röven ;) Och min fina nya vita tröja var på. Men framförallt hade jag ett leende på läpparna!
Det är inte bara de smala "perfekta" tjejerna som får killarna dom vill ha, utan jag har märkt att har man bara tron på sig själv och att man är nöjd med sitt eget utseende så syns det igenom till andras ögon också!
Jag själv kan ju säga att jag aldrig fått så här mycket uppmärksamhet någonsin, speciellt inte då jag gick runt i säckiga kläder för att dölja mina extra kilon och huvudet nere vid fötterna, och det känns så himla bra!
Jag börjar äntligen få mer tro på mig själv, och jag börjar älska mig själv innan jag försöker mig på att älska någon annan!

Jag vet att det är mest mina tråkiga stunder jag skriver om, men det är dom som har tyngt mig mest och gjort mig till den jag är idag.
Och som jag sagt har jag mycket att tacka dig för!
Hade nog inte kunnat säga allt det här om mig själv nu om inte du och jag tagit upp kontakten igen, utan då hade jag nog fortfarande suttit med tårar i ögonen och hoppet om att höra från honom igen.

Mi mejor rayo de sol <3