Jobbig dag idag trots att jag borde vara glad då jag fyller år.
Men födelsedagar är inte desamma som då man var liten, hade lika gärna kunnat hoppa över denna dag då det enda jag ville var att han skulle ringa som han lovade att han skulle göra men har fortfarande inte fått något samtal.

Jag är orolig över att det hänt honom något..

Nu när han är i istanbul och lovat att han skulle ringa varje dag har det inte gjort lika mycket att ha inte hört av sig på en vecka eftersom det enda som verkligen skulle betyda något var att han skulle ringa idag..

 

En annan sak som gör mig så arg är de flestas kommentarer och åsikter om mig och Sait.
Många säger att dom inte tror det kommer hålla bara för att han bor så långt borta men jag tror inte att distans spelar någon som helst rolll om båda parterna vill att det ska funka lika mycket och att båda anstränger sig och gör sitt bästa för att det ska gå.

Jag vet att han har lika starka känslor för mig som jag har för honom och en dag ska jag bevisa att jag hade rätt och att dom hade fel som missunnade och misstrodde oss.

 

Han gör mig lycklig på ett sätt som ingen annan kunnat göra och jag skulle för allt i världen inte vilja ge upp om detta med honom.

Det inte många vet om oss är att vi ska förlova oss då jag åker tillbaka i Januari, vilket inte är nåt jag ska berätta heller med tanke på vad många redan tycker nu av det lilla dom vet...

 

Hoppas bara med hela mitt hjärta att han hör av sig snart så jag vet att han mår bra och lever.

 

Benim Askim <3