Såg en video på facebook idag om ett par där killen hade sett en bild på henne på tumblr och bestämde sig för att ta kontakt med henne, dom skypeade nästan varje dag, hon bodde i LA och han i Canada.
Efter att dom haft kontakt ett bra tag bestämde han sig för att överraska henne å flög till LA och träffade henne då hon trodde att hon bara skulle ut med kompisarna en "vanlig" lördag. (hennes kompis hade hjälp honom hitta henne och tog med henne ut å lät henne tro att dom bara skulle festa).

Varför kan inte sånt hända mig? Varför kan inte nån charmig kille ta kontakt med mig och komma å svepa mig av mina fötter bara sådär? Jag vill inte längre leva ut singellivet och ligga med olika killar olika helger, jag vill ha ett förhållande som de flesta jag känner har! Eller rättare sagt, ALLA jag känner har numera ett förhållande, förutom du och Rebecka....
Fan också, det där fick mig på dåligt humör nu.. 
Kommer jag hinna bli 25 innan jag skaffar mit första riktiga förhållande? Jag vill ha mitt första barn vid den åldern, inte börja uppleva romans då, den ska redan ha kommit vid den tiden...
Varför är jag den som varje kille tror dom kan driva runt med? Vad har jag gjort för att förtjäna det? Varit för givmild och gett allt jag har? Är det inte nog?

Jag vet inte varför men, det har börjat komma upp nya utslag på min kropp, mitt hår är tunnare nu å jag lär förmodligen bli flintskallig innan 25- års åldern å då lär ingen vilja ha mig, jag får börja med peruk eller nåt,,, Varför ska jag drabbas av det, och även om den inte är elakartad ÄN så varför fan ska jag ha en TUMÖR i 19-års åldern?!

Även om jag inte pratar om det så ofta, så tar det död på mig varje gång jag ser mig i spegeln utan mina hår-clips, jag hade bland det tjockaste håret när jag var mindre, å nu, nu ser jag ut som om jag har cancer eller nåt..
Cherie, fan kom hem nu, jag är så ensam nu när Julia, som var min andra hälft bara är med pontus, har aldrig tid för mig, å jag vet inte, men vem ska jag prata med om allt detta? Natalie och dom vet redan om tumören och det men ja, vi pratar aldrig om det faktum att jag tappar hår ständigt. Rebecka vill inte prata om det för hon tror det är allvarligare än det egentligen är..
Jag kommer aldrig kunna ha den perfekta frisyren då jag måste ha sidbena hela tiden för att man ser min hårbotten på ena sidan, å det gör mig så ledsen.
Det är nästan värre än allt jag gråtit över André med.. 

Nä jag kan inte skriva mer, det värker i hjärtat å tårarna kan jag inte hålla inne, jag är på botten, igen...
Godnatt fina du <3