Alla hjärtans dag har alltid varit en speciell dag för mig även fast jag alltid fått spendera den utan en egentligen Valentin, av killmodel menar jag då.
Kompisar har man ju alltid som ställer upp på dessa romantiska dagar då man blir nere av att inse att man även detta år inte har någon specciell att dela den med.
Men i år känns det inte lika viktigt faktiskt.
Jag har kommit så långt inom mig själv att jag inte egentligen behöver uppmärksamma just denna dag och känna mig nere för att jag är singel, vadå ska man inte vara lika kär alla andra dagar om man har en partner? 

 

Kanske säger jag detta för att minska fallet på själva dagen men det funkar lite..

 

Jag trodde tidigare att jag skulle få spendera denna dag med Batman, men det blir nog tyvärr inte så då han fått förfrågan av en annan näst intill okänd tjej att vara med henne, och visst, det är väl okej men lite skumt att han väljer någon han knappt känner på en dag som denna istället för en som han umgåtts med och som faktiskt försökt att få umgås med honom så mycket som möjligt men han är oftast upptagen och har inte tid så det blir sällan.

Sen slog en annan tanke mig, eftersom han tycker det är såå kul att driva med mig så kanske han gör det även nu, han har gjort det förut då han sagt att han ska komma och skriver "kommer inte ikväll" och sen är han utanför på parkeringen redan, bara för att han vet hur lättlurad jag är och vet hur jag reagerar.
Så då kanske det är så att han menar mig men pratar om det som om det vore någon annan för att jag inte ska veta det men jag ska inte hoppas på det utifall jag har fel, så jag inte blir för besviken.
Han sa till mig idag att jag "borde ha frågat tidigare" för denna tjej hade tydligen frågat bara för någon dag sen, men jag har frågat honom tidigare, visserligen indirekt men jag tycker att han borde ha förstått vart jag ville komma med det jag sa...

Men jag vet ju ingenting förens dagen faktiskt är kommen.

 

Skillnaden nu med honom är att jag inte slängt ut mitt hjärta det första jag gjort och jag har faktiskt inte sagt till honom att jag verkligen tycker om honom, både på gott och ont.

Jag vill inte göra det för snabbt så att det inte blir som förr att det blir mitt spelkort och i slutet förlorar jag, men det slog mig idag att jag får ju inte vänta för länge med det så han inte tar mig förgiven och inte tror jag tycker om honom på det sättet och då han kanske träffar någon som gör det och säger det så går han till henne för att han inte tror jag har dom känslorna för honom...

Det är så jäkla svårt allt detta, ska jag? Ska jag inte? 

 

Han kommer aldrig att få läsa min blogg, just därför kan jag skriva allt jag känner för honom här.
Jag ska erkänna att han är den jag har i huvudet största delen av dagen, han gör mig glad utan att ens behöva vara i närheten, bara av att tänka på hans sätt och saker han säger får mig att skratta inombords och pirret i kroppen finns där största delen av mina vakna dygn.
Bara det inte dras ut för mycket och långt innan han får veta hur jag känner så att jag förlorar honom till någon annan.