Även om han vid tillfälle sårat en. Det kunde ju lika gärna ha varit ett snedsteg som inte var tänkt att det skulle bli som det blev. Att han var på fel plats i livet och inte kunde visa vad som fanns där under det ytliga.

Att det inte var våran tur just då, det var inte meningen att vi skulle träffas nu utan senare i livet, vi fick en smakbit av framtiden.

Att man då efter att blivit så sårad övertalar sig själv om att ifall han skulle komma tillbaka - förmodligen då han hittat sig själv igen - inte skulle släppa in honom på livet igen, rädd för att uppleva samma smärta som tidigare även om han nu vill försöka på riktigt och insett vad han tidigare gjort fel.

Å nu menar jag inte vilket snedsteg som helst, det finns gränser, men om det var att han inte uppfyllde förväntningarna jag hade för att han i det läget inte var på samma "känslobana", att han var på väg men hon hade för brottom och omedvetande drev bort honom istället och på nåt sätt orsakade sig själv smärtan istället för han.

Allt är inte alltid som det ser ut men vi är ofta för blinda och fokuserade på det vi ser, så vi missar hela meningen med det och leder oss själva in på fel banor.

Jag tror jag träffade Batman i helgen, han som jag tidigare tagit för en maskerad bedragare men som mer och mer börjar visa sitt rätta jag och fått mig inse att det kanske var jag själv som fick det att bli som det blev.

Kanske skylde jag på honom istället för att inse att det i själva verket var jag som var den felande länken.