Fan, fan, faaaan oxå!

Jag som hade övertygat mig själv om att det var bäst att saker hände som dom gjorde nu och att det skulle gå fort att komma över denna snubben, men faan heller!..
Jobbade i kassan på Willy:s då det kom ett ungt par med vagnen full och började lasta upp på "mitt" band å jag blippade varorna i vanlig ordning, tänkte inte mycket, kvinnan gick förbi och började packa deras varor.
Na na na tänkte jag i huvudet tills mannen som packade upp varorna kom fram till mig vid kassan för att betala, jag trodde jag skulle bryta ihop framför honom...
Han hade på sig samma parfym som Batman brukade ha och en våg av känslor och minnen sköljde över mig.

Att en lukt kan göra så mycket, till och med då jag kännde lukten av ett torrschampo på en tjej som jag hade likadant och luktade som då jag var med honom fick mig ur balans då det fick mig att tänka på honom även då.
Vissa gånger går det bra att prata om han och allt utan att det gör mig speciellt mycket, men så fort jag inte är beredd på att bli påmind av honom så är det som om ett skott avfyras i hjärtat på mig. Det är som om jag själv måste förbereda mig på att han kommer komma på tal eller i tanke för att det ska gå bra och smärtan inte ska göra sig påminnd.. sjukt det där hur man funkar...