Improvements

Mkt händer här i livet, gott som ont.
Finns inget annat än att ta till sig det å antingen lära sig av det eller låta det förstöra en inifrån, ditt val.

Jag har träffat två personer de senaste veckorna, endast vid små tillfällen och inte planerat, som båda förstörde mig inuti.
Den ena, som gav mig mkt som visade sig vara falsk och som slutade prata med mig helt plötsligt, kom in på jobbet och skulle handla.
Han pratade med mig som om inget hänt, berättade om utlandsresor och att han nu var förlovad med tjejen han träffade samtidigt som mig, och hade jag tänkt på det då så hade jag haft chansen att säga det jag länge gått och grubblat på och som jag sagt till mig själv att jag ska ta upp med honom om jag möter honom igen.
Men jag antar att jag inte gjorde det eftersom det inte längre berör mig, för att jag kommit över honom så pass att det inte är värt att reagera nu så långt efteråt.

Den andra var skyldig mig pengar och ville betala igen det, det mellan oss slutade oxå plötsligt utan att jag fick chansen att yttra mig om hur det fick mig att känna.
Men då vi sågs var det samma som med den andra, inget hade tydligen hänt mellan oss.
Han gav mig en kram, som jag för övrigt saknat men som inte betydde samma nu som den gjorde då, och vi pratade som ingenting.
Dock hans charm nu fick mig att inse vad det var jag såg hos honom, men han var förändrad.
Efter det att vi slutade ses så gick han in i väggen pga för mkt stress och jobb, något som jag påpekade då vi sågs att det garanterat kommer hända om han fortsätter som han gör, och helt rätt, inlagt på sjukhuset blev han för det.
Det gav mig oxå svaren på varför han betedde sig som han gjorde och det gav mig även lite lugn. 
Det var inte pågrund av mig utan något som han själv utsatte sig själv för.
Jag vet att han inte är rätt för mig och jag skulle aldrig ta tillbaka honom ifall chansen kom men ändå var det som om något inom mig visade den saknaden jag länge kände efter honom, som om det rev upp såret som tog ett bra tag att läka bara av att träffa honom en sista gång och se så mycket bättre han blivit.

Men dessa två killar gav mig båda samma läxa men på olika sätt och som båda var svåra att hantera, den ena svårare än den andra.

Idag är jag så jäkla stolt över mig själv som kan kolla tillbaka på de perioder jag hade med dom och se hur långt jag kommit utan dom.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0